nadja, mitt i livet

Jag och min kropp menade jag med vi.

Med träning och sunda vanor. Jag borde få in det som en jämn balans och inte intervaller. Nu lät det kanske lite lustigt.

Hursomhelst, i förrgår kväll for jag iväg för att promenera men efter ett par kilometer tänkte jag att jag ska prova på att jogga en bit.

Hade Sportstrackern inställd på walking men kollade på sträckan medan jag sprang. Först tänkte jag att en halv kilometer, sen lite till och lite till. Vid 2,1 km och efter en lång uppförsbacke och pulsen på 185 övergick jag till gång igen. Men tänk, jogga två kilometer är inte så illa. Avslutade med 4 km gång. Medelpulsen var alltså inte så hög men Max. Ojoj.

Igår kväll grävde jag fram en tränings-skiva till Xboxen. Har köpt den på rea för ett par år sen men inte kommit mig för.

Den överraskade positivt. Även om jag inte körde så mycket mer än tutorialen (eller vad det heter). Och hittade ingen stretching heller. Märkligt. Får utforska mer en annan kväll.

Nu har vi varit hemma en dryg vecka. Efter vår fantastiska resa. Fantastisk på det viset att den var så lyckad. Alla hade så roligt. Hotellområdet var så lagom. Barnen kunde det utan och innan och var väldigt självständiga. Många barn i samma ålder som våra och äldre och yngre som kom bra överens. En del hittade flickvän och andra blev kära i servitörer... Det var inte jag! Utan dottern.

All-inclusive hotell var ju även det, med risk för att ordet blir utslitet - fantastiskt. Gå och komma hur man ville. Felix o Robin tyckte det var roligast att sitta själva i ett 2 pers bord. Så skulle ju småttorna också sitta själva och ibland satt vi alltså uppdelade i 3 bord. Haha. Och ibland, ja ganska ofta, när vi märkte att nu var klockan lunch/eftermiddagskaffe/middag och började leta upp barnen så fick man höra "Vi var redan och åt".

Nu när jag skriver och tittar på bilderna får jag sån längtan tillbaka. Vilket liv vi levde där. Ah.
Eftersom nu barnen hade minst lust att umgås med sina föräldrar, passade föräldrarna på att umgås med andra föräldrar. Vi deltog flitigt i hotellets enertainment-group och 10:30 var det Killer-darts och vid 15 boule. Det var alltid samma gäng, finnar (och vi) o britter så det blev små landskamper på skoj. Det var skartt och en del tävlingsanda.

På kvällarna var det 20:30 Minidisco och vid 21 sen nån slags happening. Vid 22:30 efter "clubdance" drog vi oss mot rummen. Vi hade lägenhet med kök/vardagsrum med bäddsoffa, badrum, 2 sovrum och 2 balkonger. Passligt åt oss. Barnen slocknade som ljus och vi tog upp ett glas rött/eller en öl från baren (det ingick ju i allinclusive;)) och satt en stund på balkongen och njöt.

Vår första gång i Turkiet var enpositiv upplevelse, turkarna var vänliga och barnkära. Och flirtiga. Jag fick en del oanständiga förslag när jag gick ensam utanför hotellet. Men när man sa till "på skarpen" att man har man och barn lugnande det sig. Oftast. Nån tyckte nog jag skulle komma på hans special-behandling på stranden "för alla behhöver ju annat än sin man ibland"... Typ.

Barnen trivdes, som sagt, så bra på hotellområdet med alla kompisar att det var inte så lätt att få iväg dom därifrån men ett par gånger till stranden och en längre promenad till Side centrum lyckades. Där fanns en så fin strandpromenad att jag skulle gärna gått där flera gånger, men ensam var det ja..lite besvärligt.

Kameran hade vi inte alls med överallt och ändå blev det några hundra bilder! Har plockat ut en del, det är så enkelt att flytta över en hel mapp till bloggen så här är en massa nu. Skriver bildtexter så mycket jag orkar och annars får man bara njuta av bilden ;) Jag har fått klagomål på min bloggfrånvaro så här kommer med besked!

Tryck på bilderna om man vill se dem bättre ;)